[noggerblack]

Kom och tänka på en sak nyss. Nämligen ensamhet. Oftast dyker den känslan upp på kvällstid, när man ligger i sängen och inte kan sova. Då kan sängen kännas enormt stor och man själv förvandlas till världens mest ensamma person. Det enda sällskapet man har är sina tankar och funderingar som snurrar runt i huvudet.

Jag har en fantastisk familj som jag älskar och inte skulle klara mig en sekund utan. Bättre vänner än vad jag har går nog inte heller att hitta. Utan dom skulle jag dö. Jag har nyligen fått fast tjänst på mitt jobb där jag trivs som fisken i vattnet. Mina arbetskamrater är hur bra som helst och jag gillar verkligen mitt jobb. Då kan man tycka att det räcker så, att en sån som jag inte borde känna mig ensam. Jag borde heller inte känna att jag behöver nåt eller för all del NÅN mer att förgylla tillvaron med. Men det är ju just där som skon klämmer. I need a man. Jisses vad illa att man har lyckats med det mesta förutom att hitta nån att hålla i handen. Män har ständigt kommit och gått och visst har dom bidraget med nåt bra allihop. Dom har gett mig bra självförtroende, trygghet, närhet, komplimanger, ömhet..osv...men ändå sitter man här själv. För en mindre bra sak dom alla lyckats med är att INTE stanna kvar. Ska det vara så förbannat svårt att hålla dom kvar. Ska man behöva ha dom i koppel för att dom ska stanna!? Det har liksom alltid varit NÅT som inte varit bra, nåt som saknats eller så har det bara varit fel från början. Okej, när det handlar om lösa relationer och sexuella förbindelser är det aldrig några som helst problem. Sånt kan man skaffa sig i princip närsom. Perfekt om man nu bara är ute efter det. men vill man ha nåt mer, gå steget längre jaa då får man helt plötsligt jobba ihjäl sig.

Ska det vara så? När ska det vända? Kommer det vända alls, eller kommer män ständigt vara rädda för att binda sig med just mig? En större fråga är ju, vad gör jag för fel? Tycker själv att jag är en bra människa som både kan och vill bra saker. Visst har vi alla våra fel och brister men personligen tycker jag själv att mina bra sidor konkurrerar ut mina dåliga. Fan, jag är näst intill perfekt ju! haha..

När ska nån karljävel upptäcka det?

Nu ska jag försöka sova. Misstänker att det kommer bli svårt. Fast jag har ju trots allt tre kuddar i sängen så helt ensam är jag ju inte.

Herregud, det där va inte ens roligt...

puss