Drama kings
Vi kvinnor kan verkligen konsten att agera riktiga drama queens, men vi är inte ensamma. Det finns en liten bråkdel av män som lider av ett liknande beteende. Även kallade drama kings. En man som förvandlas till en riktig crybaby emellanåt, blir trotsig som en femåring, kräver ens fulla uppmärksamhet och känner sig totalt ignoerad så fort man inte har tid med honom.
Nej det är inte speciellt vanligt bland män att bete sig så men det händer. Grejen är att när man väl stöter på en drama king tycker man oftast att dom är allmänt känsliga och finner deras tjat och gnäll inget annat än irriterande. Fast bakom den där irritationen gömmer sig även en liten tankeställare. En drama kings beteende påminner exakt om det hur alla vi kvinnor är, dygnet runt. Skillanden är väl mest att drama kings är sällsynta och när det gäller oss tror jag att det ligger i våran natur att agera sådär. Just därför kan man tycka att det är mer okej att som kvinna vara sådär needy och känslig än om en man är det. Då blir det bara omanligt. Jag menar, det är ju VI som ska klaga på att man aldrig ses, att pojkvännen aldrig tar sig tid, att han inte ger en tillräckligt med uppmärksamhet, att fotboll, TV-spel och krogrunda med grabbgänget verkar locka mer än mys i soffan med en själv. Män löser oftast sådana problem genom att vifta bort det eller komma med nåt dåligt och mindre genomtänkt motargument. Oftast accepterar man det och håller tyst istället för att starta världskrig. Man vet att det är ingen idé, det är svårt att få män att ändra på sig.
När en man däremot klagar på att man jobbar för mycket, shoppar istället för att ligga sked med honom, fikar med kompisarna när dom tycker att man istället borde vara hemma och laga romantiska middagar eller att man hellre spenderar lördagskvällen på dansgolvet när man kunde inta horisontalläge i soffan med honom. Då funkar det inte att
bara vifta bort det eller att komma med några argument alls. För män blir vansinniga när dom inte får sin vilja igenom. Där kan det mycket väl dyka upp ett världskrig. Jag tror att det handlar om att dom vill att vi ska jaga efter dom och deras tid och uppmärksamhet, inte tvärtom.
Personligen har jag sällan blivit jagad av nån man, alltså har jag inte träffat på allt för många drama kings. Jag kan inte säga att jag är nån drama queen heller, egentligen. Visst, jag kan konsten att klaga och gnälla men i måttlig mängd.
Man kan ju hoppas att man hittar en man som ligger på samma nivå som en själv. Jag skulle t.ex aldrig kunna vara tillsammans med en man som inte hade nåt "eget liv". Alltså en kille som inte har några vänner, aldrig går ut, hatar att hitta på saker, inte vill träffa nån annan än mig..osv. En sån insnöad karl skulle inte gå ihop med mig. Jag vill ha en social man som gillar att det händer saker hela tiden och som både vill umgås med mig men även med sina vänner. I och med det skulle det inte bli så mycket drama heller. Man skulle ses ofta men när man själv hittar på nåt med vännerna är det skönt att veta att han gör detsamma istället för att han sitter hemma i soffan och surar med armarna i kors.
Nej ingen drama king för mig i alla fall.
puss
One sad story..
Igår sprang jag på en old lover på vägen ner till omklädningsrummet på jobbet. Jaa jag skrev ju häromdagen om att mina gamla ragg dyker upp här och där. Tror jag ävenfick med att vissa av dom rör sig där jag jobbar, en av dom måste dock göra det eftersom han jobbar inom samma företag som jag. Hur som helst så va det just han jag träffade på. H som vi kan kalla honom.
Vi fann varandra när jag för drygt 3 år sen festade loss på min första julfest med jobbet. Därefter träffades vi lite och jag tyckte om honom väldigt mycket på den tiden. Men som många andra män visade det sig att han va ett svin. Han började träffa sitt ex bakom min rygg och när det sen kom fram påstod han att han inte visste vem av oss han ville ha så jag gjorde valet lätt för honom och drog mig ur. Jag är inte den som vill vara med i nåt val direkt. Så det slutade med att han blev ihop med sitt ex och jag gick sakta men säkert vidare. Sen tog det långt tid innan vi pratade med varandra eller ens sågs. Va några månader efter allt hände som vi träffades ute och det slutade inte så bra..hmm. Hur som helst, detta va som sagt lääänge sen men vi brukar ändå prata lite varje gång vi ses på jobbet.
Som igår då t.ex. Hade inte sett honom på jättelänge så jag stannade till och pratade med karln en stund. Som vanligt blev det först en massa prat om jobbet men sen va jag ju tvungen att fråga hur det gick med kärleken. Han började skruva på sig, tittade ner i golvet och kläcker sen ur sig "Jaa det får väl helt enkelt gå, jag har ju satt mig i den här situationen själv så jag får väl acceptera att det är som det är.." Ehh, okej!? Dom har alltså varit ihop i ungefär 2,5 år och han får det att låta som att nån har låst in honom i ett rum där det absolut inte går att komma ut! Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa nåt i stil med att det inte lät som han va så lycklig. Det va han väl inte tyckte han men han fortsatte att tugga om att det kunde lika gärna vara såhär nu..osv osv. Sen kom han in på att jag va ju en sån bra tjej och att han verkligen sabbade det när han hade chansen. What? Hallå, det va liksom back in the days. Inte trodde jag att stackarn gick där och vantrivdes i sitt förhållande och samtidigt förbannade sig själv över att han va ett svin för 3 år sen.
Vi stod där och pratade i nästan 20 minuter och han sa en hel del saker som förvånade mig. Han verkar riktigt olycklig och det är det som är sorgligast av allt. Att nån går runt och gillar läget istället för att ta sig i kragen och går vidare. Vem fan vill stanna kvar i ett förhållande där man vantrivs bara för att det är bekvämt eller för att det blev som det blev!? På ett sätt tycker jag synd om honom men samtidigt får han skylla sig själv. Han kan göra nåt åt det, så svårt är det egentligen inte. Fast om han nån gång tar sig loss från det där så kan han knappast räkna med mig. Nej en fegis till karl som bara accepterar läget för att han inte vågar nåt annat, DET är inget för mig.
Jag vill ha en riktig karl tack!
puss
Turn it up!
Tog sin tid innan jag gillade den här låten men nu är den inget annat än riktigt grym! I like..
Whenever, wherever
När man bor i en så pass liten stad som denna har man fått lära sig att det är svårt att undvika folk man inte vill träffa, lätt att leta rätt på nån man slarvat bort, att det inte är nån stor grej att nån man känner är bästa kompis med nån man jobbat med som är släkt med killen ens bästa kompis dejtat osv, osv. Nej man kan inte riktigt gå runt hörnet utan att lyckas träffa på NÅN man känner eller ännu värre, haft ihop det med. Jaa för ens gamla ragg hänger i krokarna kan jag lova och dyker upp lite här och var. På hemköp, systemet, HM, runt stångån och hör och häpnad..i ens eget hus!
Jaa för ett tag sen upptäckte jag att ett gammalt ragg till mig hade bosatt sig i detta 9-våningshus. Okej, det va väl ingen big deal mellan oss. Va mer ett typiskt kroghångel som ledde till ett tappert försök till att forsätta på en högre nivå men som alla vet kan det hela bli förjäkla krångligt på fyllan och villan så det slutade inte särskilt dramatiskt. Det ska även tilläggas att detta hände för ungefär 2 år sen så det är ju redan historia. Har inte pratat med honom sen dess men varje gång man träffas i entrén eller i tvättstugan blir det iaf ett hej från oss båda. Aja även om det som sagt va sjukt länge sen är det ändå lite komiskt att han flyttade in just här.
Ett flertal gånger har jag även sett ett annat gammalt ragg, också från back in the old days, på jobbet! Jaa, han har dykt upp där nu flera gånger och köpt mat. Det är då jag gör mitt bästa för att unvika att stå i kassan. Inte för att jag är 12 år och tycker att det är pinsamt men det känns så konstigt och stå där och le och inte veta vad han tänker. Om han ens tänker nåt alls. Det har ju ännu inte kommit fram fakta om vad som pågår i huvudet på män. Kanske bara är vi kvinnfolk som gör en grej av sånt!?
Hur som helst så är jag och även många av mina vänner överens om att antingen rör sig våra gamla ragg märkligt nog just exakt på samma ställen som vi, eller så är det bara en ren slump att vi gång på gång träffar på dom, eller så är det helt enkelt bara ett bevis på att man faktiskt varit en liten slampa i sina yngre dagar. Jag vet inte..!?
Eftersom jag själv inte har några planer på att flytta får man hoppas att den här stan en vacker dag rensas på massa gammalt och fylls på med en massa nya heta män, tackarrr!
puss
Twenty-fucking-three
Jaha nu va man 23 då. Frågan om "hur det känns" får man ju varenda födelsedag och jag kan upplysa alla blivande 23-åringar att det inte känns av överhuvudtaget. Än så länge är det ju ingen skillnad, kom igen med den frågan när jag börjar dra mig över 30 istället. Då ska jag verkligen tala om hur det känns! Närå, men det va iaf en bra födelsedag. Bjöd som sagt på morotskaka idag på jobbet och alla tyckte det blev gott, så pass att dom smällde i sig allt. Jag avstod dock från kaka men det va ju trevligt att alla andra uppskattade den.
Sen blev det lite firande här hemma med smörgåstårta och massa fina presenter. Fick presentkort på kläder, smycken, pengar, grymmaste duschdraperiet med New York-motiv (såklart, my favourite) och så fick jag pengar till ett kort på simhallen så jag kan simma hela vintern och hålla mig i form. För jag kan ju inte fortsätta med min powerwalk när den jäkla snön kommer. Såå det va bra presenter! Är totalt in love i mitt snygga duschdraperi, är en stor svartvit bild på Brooklyn bridge. Sjukt fint.
Nu har jag precis diskat undan och ska snart lägga mig i soffläge och kolla TV lite innan det är dax att sova. Imorrn blir det fest. Jag är laddad för helg kan jag lova!
Tack föresten för alla sms jag fått idag, har tyvärr inte kommit mig för att svara på alla men glad blev jag iaf! :)
puss
Same old, same old
Jaha då va det redan onsdag och halva veckan har gått. Det går så jäkla fort numera tycker jag, nästan läskigt fort. Hinner ju knappt med. Just nu händer det inte mycket nytt, same old, same old liksom. Jobbet rullar på och går bra, helgerna har bjudit på ganska mycket fest på senaste men vem klagar!?, jag håller i med min dagliga powerwalk, har fyllt på garderoben med lite nya kläder fast jag inte har råd, Kocken fortsätter med sina fasoner (om man nu kan kalla det för det!?)..osv osv. Med andra ord är det ganska vardagligt just nu men det är väl så det ska vara på hösten. Då har man ändå ingen lust att härja omkring utomhus för då ska man tydligen gå i nåt slags ide som en liten björn. Jag menar, på sommaren händer det ju grejer hela tiden. Då kan man spontant ta ett glas på en uteservering efter jobbet eller bara hänga på stan i solen, ta en kaffe och spana på heta män. Åh ge mig sommar NU!
Nåt som är roligare än att det är för långt kvar till sommar och sol är att imorrn fyller jag år! Yes, imorrn blir jag 23, vilket iofs inte är nåt speciellt men va fan. Jag va iaf extremt ambitiös idag och spenderade hela kvällen med att baka. Eftersom jag själv har ett så pass litet kök att det knappast kan räknas som kök (plus att jag använder min ugn som förvaringsutrymme) va jag lite fräck och åkte hem till päronen och lånade deras kök. Blev morotskaka för hela slanten, tre stycken till och med! Kände mig riktigt duktig förstår ni. Så imorrn ska jag tvinga alla på jobbet att äta morotskaka! På kvällen kommer familjen och några kompisar förbi och dricker kaffe. Sen fortsätter firandet med festligheter hela helgen!
Nu ska jag sova!
puss
Temptation Island?
För ett tag sen fick vi en ny kock på jobbet, vi kan kalla honom kort och gott för Kocken. Första gången jag såg honom tänkte jag mest på hur snygg han va men placerade honom ändå i facket med ögongodis med tanke på att man helst ska hålla sig ifrån att flörta på jobbet plus att karln dessutom hade ring på fingret. Hur som helst så låg han väldigt lågt i början, mot alla. Han sa inte speciellt mycket, iaf inte om annat än jobbet. Personligen pratade jag nästan inte alls med honom, blev mest lite kallprat sådär i fikarummet nån gång. Fram tills för några veckor sen..
Det började med att Kocken lite fräckt frågade mig en måndag om jag fått mig nåt under helgen. Till och med jag som inte är speciellt blyg när det gäller att snacka om sex blev nästan lite chockad av frågan och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Tills det hände igen måndagen efter, samma fråga. Dessutom slutade det inte där och med den frågan utan det har bara fortsatt. Han frågar om det ena och det andra fast han inte borde, han antyder saker, han kläcker ur sig den ena kommentaren efter den andra och ALLT kretsar kring sex. Dessutom skickar han en massa blickar som gör att man känner sig mer eller mindre naken. Alltså detta hade varit lite smått kul, spännande och flörtigt om han inte hade varit gift! För visst, han är sjukt snygg. Riktigt manlig och allt men seriöst, det är inte okej att säga sånna saker som han häver ur sig när man är ringmärkt. Jag hade inte uppskattat om min äkta man hade hållt på så som han.
Jag skulle kunna räkna upp i detalj vad det är han säger men det blir nog lite rörigt. Dessutom säger han ju så jäkla mycket, på senaste tiden har det varit flera saker varje dag. Först trodde jag det va nån grej han höll på med mot alla men jag har frågat dom andra på jobbet och han pratar tydligen inte sådär till nån annan. Jag borde känna mig smickrad och en liten del av mig gör nog det. Samtidigt känns det så fel. Han är som sagt GIFT. Med andra ord ska man inte hålla på med sexuella anspelningar mot nån annan än den man är gift med.
Grejen är att jag vet inte vad jag ska säga riktigt, oftast blir jag chockad när han säger nåt. Blir lite sådär -ursäkta vad sa du!? sa du verkligen såå? frågade du mig verkligen det?..osv. Hmm får se hur länge han tänkt hålla på.
Jisses, jag förstår inte hur upptagna män ständigt lyckas dyka upp i mitt liv. Va fan är det om? Är det meningen att jag aldrig ska hitta en "egen" karl? Är det meningen att jag ska agera ett vandrande temptation island för evigt? Nej, nu kanske jag överdrev. Fick det att låta som att precis alla upptagna män ville ha mig. Va inte riktigt så jag menade men Kocken är inte den första kan jag säga. Iofs vet jag inte svart på vitt om han menar nåt med alla sina anspelningar men det börjar bli svårt att tro nåt annat kan jag säga.
Anyway, jag hoppas att det finns några män där ute som är nöjda med det dom har! Dessutom hoppas jag att min framtida man nöjer sig med mig och BARA mig.
puss
