[noggerblack]

Igår sprang jag på en old lover på vägen ner till omklädningsrummet på jobbet. Jaa jag skrev ju häromdagen om att mina gamla ragg dyker upp här och där. Tror jag ävenfick med att vissa av dom rör sig där jag jobbar, en av dom måste dock göra det eftersom han jobbar inom samma företag som jag. Hur som helst så va det just han jag träffade på. H som vi kan kalla honom.

Vi fann varandra när jag för drygt 3 år sen festade loss på min första julfest med jobbet. Därefter träffades vi lite och jag tyckte om honom väldigt mycket på den tiden. Men som många andra män visade det sig att han va ett svin. Han började träffa sitt ex bakom min rygg och när det sen kom fram påstod han att han inte visste vem av oss han ville ha så jag gjorde valet lätt för honom och drog mig ur. Jag är inte den som vill vara med i nåt val direkt. Så det slutade med att han blev ihop med sitt ex och jag gick sakta men säkert vidare. Sen tog det långt tid innan vi pratade med varandra eller ens sågs. Va några månader efter allt hände som vi träffades ute och det slutade inte så bra..hmm. Hur som helst, detta va som sagt lääänge sen men vi brukar ändå prata lite varje gång vi ses på jobbet.

Som igår då t.ex. Hade inte sett honom på jättelänge så jag stannade till och pratade med karln en stund. Som vanligt blev det först en massa prat om jobbet men sen va jag ju tvungen att fråga hur det gick med kärleken. Han började skruva på sig, tittade ner i golvet och kläcker sen ur sig "Jaa det får väl helt enkelt gå, jag har ju satt mig i den här situationen själv så jag får väl acceptera att det är som det är.." Ehh, okej!? Dom har alltså varit ihop i ungefär 2,5 år och han får det att låta som att nån har låst in honom i ett rum där det absolut inte går att komma ut! Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa nåt i stil med att det inte lät som han va så lycklig. Det va han väl inte tyckte han men han fortsatte att tugga om att det kunde lika gärna vara såhär nu..osv osv. Sen kom han in på att jag va ju en sån bra tjej och att han verkligen sabbade det när han hade chansen. What? Hallå, det va liksom back in the days. Inte trodde jag att stackarn gick där och vantrivdes i sitt förhållande och samtidigt förbannade sig själv över att han va ett svin för 3 år sen.

Vi stod där och pratade i nästan 20 minuter och han sa en hel del saker som förvånade mig. Han verkar riktigt olycklig och det är det som är sorgligast av allt. Att nån går runt och gillar läget istället för att ta sig i kragen och går vidare. Vem fan vill stanna kvar i ett förhållande där man vantrivs bara för att det är bekvämt eller för att det blev som det blev!? På ett sätt tycker jag synd om honom men samtidigt får han skylla sig själv. Han kan göra nåt åt det, så svårt är det egentligen inte. Fast om han nån gång tar sig loss från det där så kan han knappast räkna med mig. Nej en fegis till karl som bara accepterar läget för att han inte vågar nåt annat, DET är inget för mig.

Jag vill ha en riktig karl tack!

puss