[noggerblack]

Vad gör man när man inte är vän med sig själv!? Det går ju inte! Man står ändå sig själv närmst av alla. Man ska leva med sig själv hela livet ut. Man umgås med sig själv varje dag, dygnet runt. Det går liksom inte att undvika sig själv. Man kan inte direkt gömma sig bakom nån annan och tro att man inte ser sig själv.

Exakt det skulle jag vilja göra just nu. Jag har hamnat i ett stormigt bråk med mig själv och det är nog det tuffaste man kan konfronteras med. Det är svårt att sluta fred med sig själv. Speciellt om man inte är villig att ens göra det. Jag brukar inte vara såhär. Jag har väl iofs aldrig haft nån perfekt realation med mig själv, jag har aldrig haft det bästa självförtroendet, jag har aldrig varit hundra procent nöjd med mig själv, MEN jag har iaf accepterat mig själv och kännt att jag ändå är ganska bra. Just nu existerar inte det. Just nu är jag fruktansvärt elak mot mig själv.

Jag verkar nog väldigt stark på utsidan, jag verkar säkert glad och lycklig men om man kikar under skalet just nu så hittar man en liten människa som känner sig ful, otillräcklig, tjock och inte tillräckligt bra för att lyckas. Egentligen vet jag att jag inte är nåt av det jag räknade upp, egentligen som sagt. Men just nu har det som en gång var ett ganska okej självförtroende hamnat i botten. Jag vill inte vara där.

Jag är egentligen lycklig med tillvaron juts nu. Relativt nybliven singel, det var ett gemensamt beslut och jag och mitt ex är idag vänner. Jag trivs med att bo själv, jag har dom mest fantastiska vänner som betyder mest av allt, jag har en underbar familj,  jag hinner träna mer än någonsin och det får mig att må bra, jag trivs på jobbet och mina kollegor är underbara. Då kan man fråga sig, vad är problemet!? Jaa just det, jag vet inte! Sorry, jag vet verkligen inte. Jag vet nog orsaken till varför jag började känna såhär iofs men jag vet inte varför jag fortsätter och jag vet inte vad det exakta problemet är. Orsaken som startade det hela vill jag helst inte skriva om, inte hela storyn iaf. Låt mig bara säga såhär, endel männsikor har bara den effekten på en. Att först höja ens självförtroende till skyarna för att sen plocka ner det och till på köpet trampa på det.

Jag fattar inte hur just VISSA lyckades med det och med tanke på att allt i mitt liv egentligen är bra så fattar jag heller inte VARFÖR jag som sagt fortsätter trycka ner mig själv och VAD som EGENTLIGEN är PROBLEMET!!!!???

Nu blev detta nog bara en enda röra men jag ville nog bara skriva av mig och då får det bli lite hur som helst.

Jag hoppas jag blir vän med mig själv snart igen för jag saknar att vara det, jag vill inte vara såhär elak och hård mot den dom står mig närmst..

/C

Jag och Bella har precis haft en vild diskussion om män (för ovanlighetens skull) och romantik. Vi har kommit fram till att dessa två ting inte gifter sig speciellt bra med varandra. Var är vardagsromantiken!?

Vi kvinnor uttalar oss ofta om att vi absolut inte vill ha män som skämmer bort oss genom att köpa blommor stup i kvarten, ständigt komma hem med glittriga smycken och bjuda ut oss på restaurang flera gånger i veckan. Saken är ju att jag tror att vi alla innerst inne faktiskt vill bli så pass bortskämda! Kanske inte varje dag, men i alla fall ibland. Dessutom behöver det inte vara på grund av en speciell anledning, så som årsdagar, bröllpsdagar, födelsedagar och för att inte tala om Alla hjärtans dag. Hur romantiskt vore det inte att bli överanskad med rosor på en helt vanligt tisdag? Restauranger har öppet även på onsdagar och vem tackar nej till en mysig bio en måndag? Nej, man får inte glömma bort vardagsromantiken! Den är värd så mycket mer på nåt sätt, troligtvis för att den är så otippad och icke förutsägbar.

En annan sak som är lätt hänt när det gäller romantiska aktiviteter är att män oftast överlåter "ansvaret" till oss kvinnor. Dom kan absolut komma med idén att dom vill att man ska hitta på nåt eller kanske gå ut och äta men där tar det stopp. Då bollar dom mer än gärna över frågan eller själva avgörandet till oss. Alltså t.ex: "Vart vill du äta?" " Vad vill du göra? Du får bestämma helt och hållet" "Ska vi gå på bio? Vilken film vill du se? Bestäm du!" "Vill du ha blommor? Vilka vill du ha? Välj vilka du vill!" ..osv....Visst, det är jättegulligt att man får bestämma och välja, MEN det är såå mycket mer romantiskt och manligt när dom i princip bara säger att "Jag tänkte att vi kunde gå på bio ikväll och så har jag bokat bord på en grekisk restaurang, svira om till nåt snyggt så går vi!" Inga konstigheter alls, jag skulle hoppa upp och ner samt rusa in i min garderob och bara följa med. Man vill liksom bara behöva..jaa FÖLJA MED! Eller bara få blommor, vilka som helst. Det kan vara röda rosor, tulpaner eller till och med hundkex från vägkanten. Bara man inte behöver välja att man ska få dom, vilken sorts blommor det ska vara eller till och med be om att få dom. Nej, skulle jag spontant på hundkex från vägkanten en vanlig torsdag så skulle jag nästan fälla en tår. DET är romantiskt.

Jag tror dock att män inte tänker så. Vi kom fram till det förut. Dom har en helt annan syn på vad som är romantiskt och vad vi faktiskt tycker är romantiskt. Dom kan städa och diska hur mycket dom vill och tycka att dom själva är jätteduktiga och att vi ska kasta oss över dom och säga att dom är såååååå gulliga som har slitit hela dagen och gjort såååå fint. Hallå! Det där är vardagsgrejer som ändå ska göras. Hur vore det att toppa det där med att ha lagat en god middag och tänt ljus i hela vardagsrummet!? DÅ skulle jag garanterat kasta mig över honom och kanske även då fälla en tår.

Manligt och kvinnligt, herregud vad det är två helt olika världar.

Mer vardagsromantik till oss och mindre valmöjligheter. Kom igen killar! Ta tag i det och styr upp nåt, vad som helst. Jag kan garantera er att det är själva ansträngningen som kommer uppskattas. Dessutom är det sexigt när män tar saker i egna händer (i det här fallet menar jag alltså inte när dom tar på sig själva..)..

Ha det i bakhuvudet nästa gång ni vill vara romantiska. Styr upp det hela, berätta sen. Inte tvärtom..

Godnatt!

Puss