[noggerblack]

Vi kvinnor kan verkligen konsten att agera riktiga drama queens, men vi är inte ensamma. Det finns en liten bråkdel av män som lider av ett liknande beteende. Även kallade drama kings. En man som förvandlas till en riktig crybaby emellanåt, blir trotsig som en femåring, kräver ens fulla uppmärksamhet och känner sig totalt ignoerad så fort man inte har tid med honom.

Nej det är inte speciellt vanligt bland män att bete sig så men det händer. Grejen är att när man väl stöter på en drama king tycker man oftast att dom är allmänt känsliga och finner deras tjat och gnäll inget annat än irriterande. Fast bakom den där irritationen gömmer sig även en liten tankeställare. En drama kings beteende påminner exakt om det hur alla vi kvinnor är, dygnet runt. Skillanden är väl mest att  drama kings är sällsynta och när det gäller oss tror jag att det ligger i våran natur att agera sådär. Just därför kan man tycka att det är mer okej att som kvinna vara sådär needy och känslig än om en man är det. Då blir det bara omanligt. Jag menar, det är ju VI som ska klaga på att man aldrig ses, att pojkvännen aldrig tar sig tid, att han inte ger en tillräckligt med uppmärksamhet, att fotboll, TV-spel och krogrunda med grabbgänget verkar locka mer än mys i soffan med en själv. Män löser oftast sådana problem genom att vifta bort det eller komma med nåt dåligt och mindre genomtänkt motargument. Oftast accepterar man det och håller tyst istället för att starta världskrig. Man vet att det är ingen idé, det är svårt att få män att ändra på sig.

När en man däremot klagar på att man jobbar för mycket, shoppar istället för att ligga sked med honom, fikar med kompisarna när dom tycker att man istället borde vara hemma och laga romantiska middagar eller att man hellre spenderar lördagskvällen på dansgolvet när man kunde inta horisontalläge i soffan med honom. Då funkar det inte att
bara vifta bort det eller att komma med några argument alls. För män blir vansinniga när dom inte får sin vilja igenom. Där kan det mycket väl dyka upp ett världskrig. Jag tror att det handlar om att dom vill att vi ska jaga efter dom och deras tid och uppmärksamhet, inte tvärtom.

Personligen har jag sällan blivit jagad av nån man, alltså har jag inte träffat på allt för många drama kings. Jag kan inte säga att jag är nån drama queen heller, egentligen. Visst, jag kan konsten att klaga och gnälla men i måttlig mängd.

Man kan ju hoppas att man hittar en man som ligger på samma nivå som en själv. Jag skulle t.ex aldrig kunna vara tillsammans med en man som inte hade nåt "eget liv". Alltså en kille som inte har några vänner, aldrig går ut, hatar att hitta på saker, inte vill träffa nån annan än mig..osv. En sån insnöad karl skulle inte gå ihop med mig. Jag vill ha en social man som gillar att det händer saker hela tiden och som både vill umgås med mig men även med sina vänner. I och med det skulle det inte bli så mycket drama heller. Man skulle ses ofta men när man själv hittar på nåt med vännerna är det skönt att veta att han gör detsamma istället för att han sitter hemma i soffan och surar med armarna i kors.

Nej ingen drama king för mig i alla fall.

puss