[noggerblack]

Det är inte alltid kul att öppna dörren till en tom lägenhet, det är liksom lika tyst varje gång. Det är vid sånna tillfällen man verkligen önskar att man delade hem med någon. Okej kanske inte just i min lilla etta på 31 kvm men jag menar sen, när jag hittar mannen i mitt liv som ni alla vet att jag ständigt letar efter och flyttar till ett drömhus vid stångån. Nävars, men man hoppas ju på att få bygga bo tillsammans med sin karl NÅN gång i framtiden. Jag är dock glad över att jag bott själv så pass länge och fortfarande gör det. Det är otroligt lärorikt måste jag säga. Flyttar man hemifrån direkt in i sambolivet så lär man sig inte riktigt att ta hand om sig själv vilket är viktigt även om man har någon. Det är inte bra att vara totalt beroende av nån annan.

Hur som helst så vet jag precis hur jag vill att det ska vara när jag väl blir sambo med min framtida karl. Jag är ju då en såndär tråkig typisk "svensson" som vill bo i ett lagom stort hus med inglasad altan (som min man har byggt), en fin trädgård som man kan pyssla i även om jag hatar att få jord under naglarna och ett stort kök där jag kan ägna mig åt en massa matlagning och bakning. Jaa jag vill verkligen att det ska vara en såndär typisk uppdelning. Jag lagar maten, bakar, fixar och donar och min man ska göra alla manliga saker. Laga trasiga grejer, bygga till en massa på huset, måla om garageporten, fixa med datorn, sätta ihop möbler..osv. Visst jag kan om jag vill, det handlar inte om det. Men jag vill ha en man som tar tag i allt sånt. Dessutom ser jag ju till att tacka honom på bästa sätt genom att ständigt erbjuda honom en massa hemlagad mat och goda bakverk. Laga mat tänker jag dessutom alltid göra lättklädd, precis som att jag planerar att alltid dammsuga i högklackat. Ojojoj, jag säger det alltså. Den karln som ska dela sin framtid med mig lär ju få en relativt trevlig vardag.
 Sen jag kan ärligt erkänna att jag nog är den enda i världen som känner extrem sympati för män som är sjuka. Alltså är min man förkyld, har feber eller är allmänt hängig så kommer mina "ta-hand-om-känslor" fram på en sekund. Med andra ord kommer min man bli både mätt och bortskämd. Men jag kommer däremot se till att bli ordentligt bortskämd i sovrummet. Mycket, ofta och länge. Det kan jag lova!

Det ska bli intressant att se hur det faktiskt blir sen i framtiden. Vem vet jag kanske gifter mig med en bonde som inte gör annat än hänger i ladugården, iuhh hoppas inte! Eller så delar jag framtid med en extremt upptagen man som är mer gift med jobbet än med mig, nej tack! Det kan ju även sluta så illa att jag säger ja till en allmänt okunnig kille som verken kan bygga altan, fixa datorn eller måla om. Nae, jag ska ta reda på all info om alla män jag träffar innan jag går med på att dela morgontidning med nån av dom.

Det kommer iaf kännas skönt att slippa komma hem till en tyst lägenhet och istället kunna skutta in genom dörren och kvittra - Honey, Iám home! och faktiskt få ett svar.

Det lär väl iofs dröja ett bra tag men man måste få drömma lite redan nu.

puss