[noggerblack]

Åh imorrn är det äntligen fabulous friday. Helgen är hittills relativt välplanerad. Imorrn blir det fest hos Linn, ska fira att hon fått ett nytt jobb, att Becka hittat sommarjobb på Island samt att jag blir fastanställd nästa vecka. Det blir en riktig jobbfest. Eller så är det bara nån halvdålig ursäkt för att få pimpla vin och gå ut. Hmm, va knivigt det blev nu. Iaf, på lördag fortsätter festligheterna fast i födelsedagens tecken. Sara ska ha birthday-dinner med hela gänget. Blir säkert riktigt trevligt. Finns även risk för utgång då med. Oj va länge sen man gick ut två dagar i rad. Jag menar, förr när man va ung (!) så va man ju oftast ute onsdag, fredag OCH lördag. Jisses, tiderna förändras. Scary!

Idag efter jobbet va jag och Elin på stan och brände pengar. Köpte bland annat ett par skor (nähä?) och lite smycken och grejer. Sen gick jag hem och lämnade av allt och drog några hus bort och hängde med Becka och Sanna. Kollade TV, skrattade åt en massa lättroade saker och kom fram till att män är en gåta som inte ens Einstein himself skulle kunna löst. Dom är ju självklart inte alls lika på alla sätt och vis men det finns en sak dom ALLA har gemensamt. Det är deras sätt att hantera kärlek, närhet och oss kvinnfolk. Sen spelar det liksom ingen roll om dom är blonda, mörkhåriga, smala, muskulösa, långa, korta, fula, snygga, snälla, dumma, omtänksamma, egotrippade, ärliga, lögnare, otrogna, mesiga, häftiga..osv...nej, det spelar veeerkligen ingen som helst stor roll. För precis alla är rädda för allt som innebär att komma nån annan nära. Dom vågar inte satsa, försöka sig på nåt eller chansa. Nej dom väljer självklart den enkla vägen. Som betyder att först visa intresse, sen se till att få det besvarat så dom kan få "doppa", i samma veva säger dom precis det man vill höra, för att få doppa igen..och igen...och igen. När man då börjar visa riktigt tycke för dom, jaa då drar dom. Då kommer dom ju på att det kanske har gått lite fort fram, att dom inte vet vad dom vill eller känner, att dom inte har dom rätta känslorna för en.

Det är ganska komiskt att dom alla fungerar precis likadant när det gäller att utveckla ett ligg till nåt mer. Men ärligt talat, vad är dom så rädda för? Kan det vara så farligt att chansa nån gång? Går det åt helvete så får det väl göra det då, men då har man ju iaf gett det hela en chans. Sen är det kanske jobbigt nån period men va fan, livet går ju vidare. Men som sagt, det är väldigt få män som vågar ta reda på om man är en storvinst eller en nitlott. Alla verkar utgå ifrån att man är en nitlott som det ändå aldrig kommer fungera med. Men come on! Den inställningen är väl ändå inte speciellt sund eller? Okej, jag är misstänksam mot män jag träffar oxå, fast går det så pass långt att man ses regelbundet och faktiskt gillar varandra då släpper min misstänksamhet och jag är redo att satsa och CHANSA. Fast när man väl är redo för det, jaa det är ju precis just då som man skrämmer iväg dom.

Herregud, det handlar inte om att hoppa från sjunde våningen. Det handlar om att ge en relation ett försök och se vad det kan bli av det. Kanske blir det one sad story eller så har man tur. Då slutar det med att man flyttar in i ett hus vid stångån och skaffar barn, hus, hund och lån.

Inget man får veta om man inte vågar chansa..

puss