[noggerblack]

Häromdagen när jag satt och åt frukost på jobbet råkade jag bläddra i fel tidning. Slår upp sidan med nyblivna föräldrar som fotats tillsammans med sina små knyten. Kollar snabbt igenom bilderna för att se om det är nån man känner igen och får syn på nåt riktigt ångestframkallande.

Ser en som gick på samma skola som jag i gymnasiet. Hon väntade sitt första barn när vi tog studenten. På bilden i tidningen sitter människan med TRE ungar! Dessutom har hon och hennes karl samma efternamn. Hur i helvet kan man hinna med att gifta sig och skaffa tre barn när man är 23 undrar jag? Jaa tydligen är det ju möjligt men jisses vad bråttom man måste ha då alltså! Hur som helst så tänkte jag en stund på det där. Människan är lika gammal som jag och har redan lyckats skaffa allt man "behöver". Närvars men man själv har ju inte ens lyckats bli seriös med nån karl än och det är väl ändå en bra början om man ska lyckas med giftemål, tre barn, hus och hela paketet!? Iaf så kände jag mig helst plöstligt stressad och min biologiska klocka började ticka så pass högt att alla säkert hörde.

Fast jag tystade ner klockhelvetet genom att även tänka på fördelarna med att inte ha för bråttom med det riktiga vuxenlivet. Finns ju så mycket man inte kan göra och vill hinna göra innan man lägger ner sitt "glammiga" liv och går över till familjelivet. Jag menar, när man väl har skaffat sig en familj så är man ju låst. Än så länge är man faktiskt så pass egoistisk att man inte är mogen för att placera sig själv i andra hand. Det växer väl fram med åldern antar jag. När man slutat shoppa skor för halva lönen, lagt ner Platens på fredagar, förstår vad ordet spara innebär, lär sig använda sitt kök och i och med det slutar använda ugnen som förvaringsutrymme (bra lösning om man har ont om plats måste jag bara tillägga) samt när man förstått att det inte får plats mer kläder i garderoben. DÅ kanske man är mogen för att föröka sig.

Tyvärr är jag som sagt inte där än. Fast egentligen är jag glad för det. Det är bara ibland vid enstaka tillfällen som den där biologiska klockan hoppar igång. Då får man ångest i ungefär en kvart sen kommer man på att man faktiskt lever ett jävligt underhållande liv ändå och att man nog tänkt leva så några år till. Då slutar det ticka.

Nu ska jag ut i solen en sväng.

puss