I´m bringing blogging back..
Nej jag tänker inte lägga nån energi på en massa dåliga ursäkter och bortförklaringar till min så kallade bloggpaus. Däremot tänker jag verkligen skärpa mig och denna gång menar jag det! :)
Lusten att börja blogga igen har säkert att göra med allt lyckorus jag känner i kroppen just nu. Jag minns faktiskt inte när jag mådde såhär bra sist. Till att börja med är alla kompisar på hemmaplan och när vi alla va samlade förra helgen kunde man knappt förstå att det va sant, så jävla underbart! <3 Sen har jag för tillfället semester, tog ledigt alla klämdagar och mellandagar osv. Så jag börjar inte jobba förrän 7:e januari, lovely. Jag ska bara njuta och vara allmänt ledig.
Sen har jag ett till lyckorus. Jag har träffat en karl. Med tanke på att jag ligger efter med mitt bloggande måste jag erkänna att det inte direkt va igår jag träffade honom, va faktiskt några veckor sen. Eftersom jag inte vill hänga ut honom totalt här i bloggen får han gå under blogg-namnet M, kort och gott. Trodde aldrig jag skulle träffa en man som han alltså. Han är helt underbar så det finns knappt ord för det. Det va dessutom länge sen jag kände pirr i magen och det är inte helt fel. Tror aldrig jag varit såhär kär heller, vissa säger att det lyser om mig och det kan nog säkert stämma!
Åh jag tycker om att må såhär bra, samtidigt som det alltid finns en viss rädsla och oro med det. Man vågar nästan inte tillåta sig själv att vara lycklig. Man är ju van vid att det går åt helvete då men jag tar chansen eller risken kanske jag ska säga och lever ut min lycka totalt. Det känns som att det kommer gå åt rätt håll ändå.
Jaha, igår va det julafton och jag kan ju passa på att önska alla en god jul i efterskott. Julkort är inte min grej och god-jul-sms blev det bara några stycken av. Va iaf mysigt igår, blev bara vi fyra i familjen och det räcker så. Åt god mat, drack glögg, käkade pepparkakor med ädelost (mums), agerade typisk kärnfamilj och spelade fia-med-knuff där det blev blodigt allvar, haha. Nae men det va trevligt och vara hemma lite.
Nu sitter jag i mitt egna crib och dricker kaffe, har redan avklarat morgonpromenad och god frukost. Så nu roar jag mig med musik på youtube, kaffe och kedjerökning i väntan på att klockan ska bli så pass mycket att det är okej att börja fixa iordning sig för kvällens bravader. Yes, alla vet ju att det är obligatoriskt party på juldagen. Så ikväll ska alla vi brudar äta tapas och pimpla vin hos Becka. Sen utgång på det oxå, en helkväll med andra ord.
Imorrn mår man nog som man förtjänar.
puss
Turn it up..again!
Jag vet att mina youtube-inlägg är fruktansvärt tråkiga men, come on! Den här låten (Lady Gaga - Pokerface) är grym! Det gäller att spela den i lagom mängd så man inte tröttnar på den så fort bara!
Drama kings
Vi kvinnor kan verkligen konsten att agera riktiga drama queens, men vi är inte ensamma. Det finns en liten bråkdel av män som lider av ett liknande beteende. Även kallade drama kings. En man som förvandlas till en riktig crybaby emellanåt, blir trotsig som en femåring, kräver ens fulla uppmärksamhet och känner sig totalt ignoerad så fort man inte har tid med honom.
Nej det är inte speciellt vanligt bland män att bete sig så men det händer. Grejen är att när man väl stöter på en drama king tycker man oftast att dom är allmänt känsliga och finner deras tjat och gnäll inget annat än irriterande. Fast bakom den där irritationen gömmer sig även en liten tankeställare. En drama kings beteende påminner exakt om det hur alla vi kvinnor är, dygnet runt. Skillanden är väl mest att drama kings är sällsynta och när det gäller oss tror jag att det ligger i våran natur att agera sådär. Just därför kan man tycka att det är mer okej att som kvinna vara sådär needy och känslig än om en man är det. Då blir det bara omanligt. Jag menar, det är ju VI som ska klaga på att man aldrig ses, att pojkvännen aldrig tar sig tid, att han inte ger en tillräckligt med uppmärksamhet, att fotboll, TV-spel och krogrunda med grabbgänget verkar locka mer än mys i soffan med en själv. Män löser oftast sådana problem genom att vifta bort det eller komma med nåt dåligt och mindre genomtänkt motargument. Oftast accepterar man det och håller tyst istället för att starta världskrig. Man vet att det är ingen idé, det är svårt att få män att ändra på sig.
När en man däremot klagar på att man jobbar för mycket, shoppar istället för att ligga sked med honom, fikar med kompisarna när dom tycker att man istället borde vara hemma och laga romantiska middagar eller att man hellre spenderar lördagskvällen på dansgolvet när man kunde inta horisontalläge i soffan med honom. Då funkar det inte att
bara vifta bort det eller att komma med några argument alls. För män blir vansinniga när dom inte får sin vilja igenom. Där kan det mycket väl dyka upp ett världskrig. Jag tror att det handlar om att dom vill att vi ska jaga efter dom och deras tid och uppmärksamhet, inte tvärtom.
Personligen har jag sällan blivit jagad av nån man, alltså har jag inte träffat på allt för många drama kings. Jag kan inte säga att jag är nån drama queen heller, egentligen. Visst, jag kan konsten att klaga och gnälla men i måttlig mängd.
Man kan ju hoppas att man hittar en man som ligger på samma nivå som en själv. Jag skulle t.ex aldrig kunna vara tillsammans med en man som inte hade nåt "eget liv". Alltså en kille som inte har några vänner, aldrig går ut, hatar att hitta på saker, inte vill träffa nån annan än mig..osv. En sån insnöad karl skulle inte gå ihop med mig. Jag vill ha en social man som gillar att det händer saker hela tiden och som både vill umgås med mig men även med sina vänner. I och med det skulle det inte bli så mycket drama heller. Man skulle ses ofta men när man själv hittar på nåt med vännerna är det skönt att veta att han gör detsamma istället för att han sitter hemma i soffan och surar med armarna i kors.
Nej ingen drama king för mig i alla fall.
puss
One sad story..
Igår sprang jag på en old lover på vägen ner till omklädningsrummet på jobbet. Jaa jag skrev ju häromdagen om att mina gamla ragg dyker upp här och där. Tror jag ävenfick med att vissa av dom rör sig där jag jobbar, en av dom måste dock göra det eftersom han jobbar inom samma företag som jag. Hur som helst så va det just han jag träffade på. H som vi kan kalla honom.
Vi fann varandra när jag för drygt 3 år sen festade loss på min första julfest med jobbet. Därefter träffades vi lite och jag tyckte om honom väldigt mycket på den tiden. Men som många andra män visade det sig att han va ett svin. Han började träffa sitt ex bakom min rygg och när det sen kom fram påstod han att han inte visste vem av oss han ville ha så jag gjorde valet lätt för honom och drog mig ur. Jag är inte den som vill vara med i nåt val direkt. Så det slutade med att han blev ihop med sitt ex och jag gick sakta men säkert vidare. Sen tog det långt tid innan vi pratade med varandra eller ens sågs. Va några månader efter allt hände som vi träffades ute och det slutade inte så bra..hmm. Hur som helst, detta va som sagt lääänge sen men vi brukar ändå prata lite varje gång vi ses på jobbet.
Som igår då t.ex. Hade inte sett honom på jättelänge så jag stannade till och pratade med karln en stund. Som vanligt blev det först en massa prat om jobbet men sen va jag ju tvungen att fråga hur det gick med kärleken. Han började skruva på sig, tittade ner i golvet och kläcker sen ur sig "Jaa det får väl helt enkelt gå, jag har ju satt mig i den här situationen själv så jag får väl acceptera att det är som det är.." Ehh, okej!? Dom har alltså varit ihop i ungefär 2,5 år och han får det att låta som att nån har låst in honom i ett rum där det absolut inte går att komma ut! Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa nåt i stil med att det inte lät som han va så lycklig. Det va han väl inte tyckte han men han fortsatte att tugga om att det kunde lika gärna vara såhär nu..osv osv. Sen kom han in på att jag va ju en sån bra tjej och att han verkligen sabbade det när han hade chansen. What? Hallå, det va liksom back in the days. Inte trodde jag att stackarn gick där och vantrivdes i sitt förhållande och samtidigt förbannade sig själv över att han va ett svin för 3 år sen.
Vi stod där och pratade i nästan 20 minuter och han sa en hel del saker som förvånade mig. Han verkar riktigt olycklig och det är det som är sorgligast av allt. Att nån går runt och gillar läget istället för att ta sig i kragen och går vidare. Vem fan vill stanna kvar i ett förhållande där man vantrivs bara för att det är bekvämt eller för att det blev som det blev!? På ett sätt tycker jag synd om honom men samtidigt får han skylla sig själv. Han kan göra nåt åt det, så svårt är det egentligen inte. Fast om han nån gång tar sig loss från det där så kan han knappast räkna med mig. Nej en fegis till karl som bara accepterar läget för att han inte vågar nåt annat, DET är inget för mig.
Jag vill ha en riktig karl tack!
puss
Turn it up!
Tog sin tid innan jag gillade den här låten men nu är den inget annat än riktigt grym! I like..
Whenever, wherever
När man bor i en så pass liten stad som denna har man fått lära sig att det är svårt att undvika folk man inte vill träffa, lätt att leta rätt på nån man slarvat bort, att det inte är nån stor grej att nån man känner är bästa kompis med nån man jobbat med som är släkt med killen ens bästa kompis dejtat osv, osv. Nej man kan inte riktigt gå runt hörnet utan att lyckas träffa på NÅN man känner eller ännu värre, haft ihop det med. Jaa för ens gamla ragg hänger i krokarna kan jag lova och dyker upp lite här och var. På hemköp, systemet, HM, runt stångån och hör och häpnad..i ens eget hus!
Jaa för ett tag sen upptäckte jag att ett gammalt ragg till mig hade bosatt sig i detta 9-våningshus. Okej, det va väl ingen big deal mellan oss. Va mer ett typiskt kroghångel som ledde till ett tappert försök till att forsätta på en högre nivå men som alla vet kan det hela bli förjäkla krångligt på fyllan och villan så det slutade inte särskilt dramatiskt. Det ska även tilläggas att detta hände för ungefär 2 år sen så det är ju redan historia. Har inte pratat med honom sen dess men varje gång man träffas i entrén eller i tvättstugan blir det iaf ett hej från oss båda. Aja även om det som sagt va sjukt länge sen är det ändå lite komiskt att han flyttade in just här.
Ett flertal gånger har jag även sett ett annat gammalt ragg, också från back in the old days, på jobbet! Jaa, han har dykt upp där nu flera gånger och köpt mat. Det är då jag gör mitt bästa för att unvika att stå i kassan. Inte för att jag är 12 år och tycker att det är pinsamt men det känns så konstigt och stå där och le och inte veta vad han tänker. Om han ens tänker nåt alls. Det har ju ännu inte kommit fram fakta om vad som pågår i huvudet på män. Kanske bara är vi kvinnfolk som gör en grej av sånt!?
Hur som helst så är jag och även många av mina vänner överens om att antingen rör sig våra gamla ragg märkligt nog just exakt på samma ställen som vi, eller så är det bara en ren slump att vi gång på gång träffar på dom, eller så är det helt enkelt bara ett bevis på att man faktiskt varit en liten slampa i sina yngre dagar. Jag vet inte..!?
Eftersom jag själv inte har några planer på att flytta får man hoppas att den här stan en vacker dag rensas på massa gammalt och fylls på med en massa nya heta män, tackarrr!
puss
Twenty-fucking-three
Jaha nu va man 23 då. Frågan om "hur det känns" får man ju varenda födelsedag och jag kan upplysa alla blivande 23-åringar att det inte känns av överhuvudtaget. Än så länge är det ju ingen skillnad, kom igen med den frågan när jag börjar dra mig över 30 istället. Då ska jag verkligen tala om hur det känns! Närå, men det va iaf en bra födelsedag. Bjöd som sagt på morotskaka idag på jobbet och alla tyckte det blev gott, så pass att dom smällde i sig allt. Jag avstod dock från kaka men det va ju trevligt att alla andra uppskattade den.
Sen blev det lite firande här hemma med smörgåstårta och massa fina presenter. Fick presentkort på kläder, smycken, pengar, grymmaste duschdraperiet med New York-motiv (såklart, my favourite) och så fick jag pengar till ett kort på simhallen så jag kan simma hela vintern och hålla mig i form. För jag kan ju inte fortsätta med min powerwalk när den jäkla snön kommer. Såå det va bra presenter! Är totalt in love i mitt snygga duschdraperi, är en stor svartvit bild på Brooklyn bridge. Sjukt fint.
Nu har jag precis diskat undan och ska snart lägga mig i soffläge och kolla TV lite innan det är dax att sova. Imorrn blir det fest. Jag är laddad för helg kan jag lova!
Tack föresten för alla sms jag fått idag, har tyvärr inte kommit mig för att svara på alla men glad blev jag iaf! :)
puss
Same old, same old
Jaha då va det redan onsdag och halva veckan har gått. Det går så jäkla fort numera tycker jag, nästan läskigt fort. Hinner ju knappt med. Just nu händer det inte mycket nytt, same old, same old liksom. Jobbet rullar på och går bra, helgerna har bjudit på ganska mycket fest på senaste men vem klagar!?, jag håller i med min dagliga powerwalk, har fyllt på garderoben med lite nya kläder fast jag inte har råd, Kocken fortsätter med sina fasoner (om man nu kan kalla det för det!?)..osv osv. Med andra ord är det ganska vardagligt just nu men det är väl så det ska vara på hösten. Då har man ändå ingen lust att härja omkring utomhus för då ska man tydligen gå i nåt slags ide som en liten björn. Jag menar, på sommaren händer det ju grejer hela tiden. Då kan man spontant ta ett glas på en uteservering efter jobbet eller bara hänga på stan i solen, ta en kaffe och spana på heta män. Åh ge mig sommar NU!
Nåt som är roligare än att det är för långt kvar till sommar och sol är att imorrn fyller jag år! Yes, imorrn blir jag 23, vilket iofs inte är nåt speciellt men va fan. Jag va iaf extremt ambitiös idag och spenderade hela kvällen med att baka. Eftersom jag själv har ett så pass litet kök att det knappast kan räknas som kök (plus att jag använder min ugn som förvaringsutrymme) va jag lite fräck och åkte hem till päronen och lånade deras kök. Blev morotskaka för hela slanten, tre stycken till och med! Kände mig riktigt duktig förstår ni. Så imorrn ska jag tvinga alla på jobbet att äta morotskaka! På kvällen kommer familjen och några kompisar förbi och dricker kaffe. Sen fortsätter firandet med festligheter hela helgen!
Nu ska jag sova!
puss
Temptation Island?
För ett tag sen fick vi en ny kock på jobbet, vi kan kalla honom kort och gott för Kocken. Första gången jag såg honom tänkte jag mest på hur snygg han va men placerade honom ändå i facket med ögongodis med tanke på att man helst ska hålla sig ifrån att flörta på jobbet plus att karln dessutom hade ring på fingret. Hur som helst så låg han väldigt lågt i början, mot alla. Han sa inte speciellt mycket, iaf inte om annat än jobbet. Personligen pratade jag nästan inte alls med honom, blev mest lite kallprat sådär i fikarummet nån gång. Fram tills för några veckor sen..
Det började med att Kocken lite fräckt frågade mig en måndag om jag fått mig nåt under helgen. Till och med jag som inte är speciellt blyg när det gäller att snacka om sex blev nästan lite chockad av frågan och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Tills det hände igen måndagen efter, samma fråga. Dessutom slutade det inte där och med den frågan utan det har bara fortsatt. Han frågar om det ena och det andra fast han inte borde, han antyder saker, han kläcker ur sig den ena kommentaren efter den andra och ALLT kretsar kring sex. Dessutom skickar han en massa blickar som gör att man känner sig mer eller mindre naken. Alltså detta hade varit lite smått kul, spännande och flörtigt om han inte hade varit gift! För visst, han är sjukt snygg. Riktigt manlig och allt men seriöst, det är inte okej att säga sånna saker som han häver ur sig när man är ringmärkt. Jag hade inte uppskattat om min äkta man hade hållt på så som han.
Jag skulle kunna räkna upp i detalj vad det är han säger men det blir nog lite rörigt. Dessutom säger han ju så jäkla mycket, på senaste tiden har det varit flera saker varje dag. Först trodde jag det va nån grej han höll på med mot alla men jag har frågat dom andra på jobbet och han pratar tydligen inte sådär till nån annan. Jag borde känna mig smickrad och en liten del av mig gör nog det. Samtidigt känns det så fel. Han är som sagt GIFT. Med andra ord ska man inte hålla på med sexuella anspelningar mot nån annan än den man är gift med.
Grejen är att jag vet inte vad jag ska säga riktigt, oftast blir jag chockad när han säger nåt. Blir lite sådär -ursäkta vad sa du!? sa du verkligen såå? frågade du mig verkligen det?..osv. Hmm får se hur länge han tänkt hålla på.
Jisses, jag förstår inte hur upptagna män ständigt lyckas dyka upp i mitt liv. Va fan är det om? Är det meningen att jag aldrig ska hitta en "egen" karl? Är det meningen att jag ska agera ett vandrande temptation island för evigt? Nej, nu kanske jag överdrev. Fick det att låta som att precis alla upptagna män ville ha mig. Va inte riktigt så jag menade men Kocken är inte den första kan jag säga. Iofs vet jag inte svart på vitt om han menar nåt med alla sina anspelningar men det börjar bli svårt att tro nåt annat kan jag säga.
Anyway, jag hoppas att det finns några män där ute som är nöjda med det dom har! Dessutom hoppas jag att min framtida man nöjer sig med mig och BARA mig.
puss
I've had a little bit too much..
Åter igen måste jag be om ursäkt för dålig uppdatering. Det börjar bli tjatigt, jag är en dålig bloggerska helt enkelt. Jag kan iaf erkänna det.
Hmm ska försöka återskapa lördagen i ord här. Eftersom the big party skulle starta vid 18 med middag och grejer så va man i princip tvungen att ligga ett bra steg före så jag, Becka och Linn började pimpla vin redan vid halv 4. Jag va tydligen törstig och hällde i mig en hel flaska på ganska kort tid. Resultatet blev berusat så vi anlände till festen med en liten smygfylla som toppades och fylldes på med en välkomstdrink med äpplen i som smakade lök. Inte jättegott men dom va ju gratis, jag klippte två stycken. Sen åt vi middag, jättegod buffé med massa smarriga grejer. Sen blev det mingel och mera drickbart. Va riktigt trevligt!
Drog till Platens innan 23 och tog en gratis stämpel för att sen dra tillbaka till festen. Sprang där fram och tillbaka men avslutade självklart kvällen på Platens bland hur mycket folk som helst. Köpte en svingod shaker med hallonsmak, inte ofta man är lyxig på krogen men lördagen va ett undantag. Va så jävla rolig kväll. Träffade massa folk från skoltiden som man inte sett sen typ 1947. Det roligaste va ju att dom inte kände igen verken mig eller Becka. Så jävla kul, med tanke på att dom såg precis likadana ut. Nästan iaf, haha!
Drog hem precis när man skulle ställa tillbaka klockan till vintertid så man kom ändå hem ganska tidigt. Va lite snurrigt i skallen när jag kom hem och hes som fan va jag. Så blir det jämt när man ska försöka prata med folk på krogen, då skriker man sig ju helt hes. Aja, somnade jävligt gott. Drömde att jag hade ont i huvudet, vaknade upp och insåg att det inte bara va en dröm. Fy fan vilken huvudvärk jag fick på köpet då. Mitt huvud gjorde fan ont hela söndagen. Kunde inte ens skratta utan att det kändes som att nån slog mig i huvudet. Inte bra att blanda en massa olika alkohol, skulle hållt mig till enbart vin. Då blir jag nästan aldrig bakis. Efter lite mat och soffläge blev man iaf lite mer pigg.
Jaha snart har man tagit sig igenom en hel vecka och det är dax för helg igen. Så jävla gött! Vet bara inte än vad som händer. Men det lutar åt nån slags utgång imorrn iaf. Är ju halloween på lördag och det finns lite olika alternativ då men jag vet inte än, jag borde veeerkligen ta det lugnt. Egentligen.
Nähä nu ska jag fortsätta sura över det vidriga vädret. Det snöar liksom ute! Va fan är det om? Jag blir förbannad! Jag vill inte frysa, jag vill ha sommar och sol tack! Blä!
puss
Oh please behave!
Som alla säkert redan vet jobbar jag i en restaurang. Varje dag stöter man på ett antal olika typer av människor. Dom flesta är trevliga och tacksamma. Men sen finns det ju självklart en bråkdel som smällt i sig en citron innan som kommer till oss och äter, med andra ord rikigt sura människor. Nåt jag däremot inte varit med om är den riktigt elaka och nästan opassande otrevliga bråkdelen av gäster.
Well, häromdagen fick jag minsanna höra ett och annat när jag stod i kassan på jobbet och försökte vara alla till lags samtidigt som jag bjöd på mitt charmigaste leende. Detta gick dock inte hem hos alla. Okej, jag blir inte särskilt ledsen eller arg för minsta lilla negativa kommentar men denna torsdag va folk extrema. Ska inte skriva nån novell med tusentals exempel men ett kan jag dela med mig av. Jag råkade klanta mig lite genom att dra för mycket pengar från en karl(jävels) kort. Detta va ju självklart inte meningen och jag löste det hela med att be om ursäkt 47 gånger och sen ge honom pengarna jag råkat dra av från hans kort i kontanter. Anyway, det va inte godkänt som ursäkt enligt honom och jag va enligt honom "så jävla dum i huvudet" osv, osv. Strax därefter kom dom, en efter en. Sånna där elaka gäster som bara måste trycka ner en.
Jag blir alltid lika chockad varje gång folk är sådär. Mest för att jag jämför deras beteende och attityd mot mig som personal med hur jag själv beter mig när jag själv är kund eller gäst. Visst, man kan klaga och ha synpunkter men inte fan kallar man nån dum i huvudet för det!? Nej det där är typiskt folk som aldrig satt sin fot i restaurangbranschen. Om nån frågar mig så tycker jag att ALLA nån gång under sin livstid borde prova på det yrket nån gång i sina liv. Just för att kunna skaffa sig förståelse för oss som sliter och gör allt vi kan för att våra gäster jag trivas och vilja komma tillbaka. Menar iofs inte bara i restaurangbranschen utan alla yrken som handlar om service och kundkontakt. Jag har kommit på mig själv att vara nästan överdrivet trevlig mot personalen när jag handlar nånstans. Bara för att jag är medveten om exakt hur dom vill bli bemötta.
Min poäng i detta svammel är iaf att jag tappar nästan respekten för vissa vuxna människor som tror att dom kan kläcka ur sig vad som helst och behandla en som att man är längst ner på skalan. Förstår inte varför, man är bara människa och då är det väl ändå tillåtet att göra fel. Inte är man väl dum i huvudet för det!? Nej, folk borde tänka innan dom pratar ibland.
Sådär, nu ska jag sluta avreagera mig och försöka sova istället. Blev en lugn fredag förstår ni, är såå sjukt trött. Måste ladda inför imorrn, då har brorsan och hans polare gemensam födelsedagsfest på Lorient. Det blir middag och förhoppningsvis massa drinkar och mingel. Det kommer ungefär 140 pers, antar att det blev trevligt. Hörde dessutom rykten om att nästan 90% av alla är män! Mycket intressant fest, haha! ;)
Har köpt superfin klänning och är så jävla laddad! Uppdatering om lördagen kan jag garantera!
Nu ska jag sova, puss
Carpe fucking diem
Måndagar brukar i vanliga fall vara en såndär typisk gnälldag. Med undantag för en och annan, bland annat just denna. Fy fan vilken bra dag det har varit. Kom till jobbet i vanlig ordning och för en gång skull va ingen sjuk, då kom min chef på idén att låta mig prova på att jobba en dag på sjukhuset i Norrköping. Jag har tidigare sagt att det skulle vara kul att se hur dom jobbar i deras restaurang och se om man kan lära sig nåt nytt eller få nya idéer. Men oftast behövs man ju här på hemmaplan eftersom det oftast saknas folk. Bla,bla,bla idag passade det iaf perfekt. Så jag har spenderat en arbetsdag i Norrköping, det va riktigt kul måste jag säga. Lite annorlunda men ändå vissa likheter med hur vi sköter vår restaurang. Träffade en massa trevligt nytt folk oxå. Imorrn är jag tillbaka på mitt egna jobb och det känns rätt skönt men det va kul att komma iväg och bara prova på nåt nytt för en dag.
Kom hem halv 5 och drog iväg på en powerwalk. Efter det satte jag igång en storstädning som verkligen behövdes. Har även tvättat lite. Oj snacka om att få x-antal saker gjorda på en hel dag. Sånt gillar jag, när man lyckas fånga dagen deluxe.
Jisses vad jag tjötar om massa ointressanta och extremt vardagliga saker nu känner jag. Men nån gång måste man ju få smyga in ett och annat tråk-inlägg oxå, eller hur!? ;)
Kan lika gärna fortsätta mitt svammel med en resumé av helgen. Hmm, fredagen sov jag i princip bort totalt. Nejdå, så illa va det väl inte men det va länge sen jag tog det såå lugnt en fredag, blev TV:n istället för Platens för ovanlighetens skull. Lördagen bjöd på födelsedagsmiddag med en massa goda drinkar och utgång. Hade riktigt kul men vaknade upp med lindrig huvudvärk på söndagen. Fel dag att vara bakis på helt klart med tanke på att det va sol heeela dagen och där låg man inomhus i soffläge och fick inte allt för mycket gjort. Men det är väl så en söndag ska vara, egentligen.
Nej nu ska jag hoppa in i duschen.
puss
My cup of tea
Är just nu reklam mitt i det nya programmet på kanal 5, "Världens härligaste män". Jaa ni hör ju själva, det är ju som gjort för att JAG ska sitta klistrad vid TV:n och självklart gör jag det. Så jäkla klockrent program. Handlar bokstavligen om härliga, sexiga, trevliga och allmänt intressanta män. Detta ska följas slaviskt.
Synd bara att inte jag fick äran att vara programledare! Jisses, jag skulle spinna som en katt konstant.
Oj nu är det slut på reklamen, men va så säkra på att detta kommer analyseras in i minsta detalj.
puss
My favourite stuff
Surfade runt lite i bloggvärlden och upptäckte att det visst va populärt att fylla i just denna lista och jag vill ju inte vara sämre, so here we go!
KLÄDER
Skor: Pumps, stövlar, högklackat..osv
Sneakers: Jag pysslar inte med sånt
Jeans: Nja hellre kjol
T-shirt: Äger bara några få i tråkiga basfärger
Underkläder: Hipsters i spets
ACCESSOARER
Väska: Friis & Company
Plånbok: Min Louis Vuitton (som tyvärr är trasig)
Solglasögon: Pinsamt billiga från Cubus
Klocka: Har faktiskt ingen, det förklarar varför jag aldrig håller tiden
TEKNIK
Tv: Jaa ingen platt jävel iaf, fast jag borde skaffa en
Stereo: Den står i förrådet, musiken kommer från min dator istället
Mobiltelefon: Sony Ericsson W580i
Mp3: Mobilen
Dator: Packard Bell laptop
BADRUM
Tandkräm: Pepsodent
Tvål: Palmolive
Parfym: DKNY be delicious
Shampo & Balsam: Sunsilk
Hudkräm: Coconut body butter
Vitamin: C vitaminer
Huvudvärkstablett: Iprén
MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Ramlösa blåbär
Vin: Helst vitt
Bröd: Pågen "Javisst" och WASA sportknäckebröd
Choklad: Marabou mjölkchoklad med nonstop
Glass: Nogger
HEMMA
Säng: 120 från IKEA
Lakan: Vita
Espressomaskin: Har ingen, håller mig till vanligt kaffe från min kaffebryggare
Kylskåp: Electrolux
MEDIA
Magasin: ELLE
Tv: Desperate Housewives, Sex and the city och Scrubs
Dagstidning: Aftonbladets KLICK (räknas den?)
Sajt: youtube
FÄRDMEDEL
Bil: Nej ingen sån lyx
Taxibolag: Åker sällan taxi
Cykel: Har ingen, efter att ha fått två cyklar stulna lägger jag ner detta och GÅR istället
ÖVRIGT
Frisörsalong: Behöver ingen när jag har två frisörer i min vänskapskrets
Bank: Swedbank (vem fan vill veta det?..haha)
Det var allt, bara en massa ointressanta saker som ingen vill veta men va fan, kom igen och gör listan ni med! :)
puss
Oh cry me a river
Sådär, nu va man på plats igen då! Jag har iofs inte varit så fruktansvärt bra på att blogga i allmänhet men nu har jag verkligen inte kunnat sen i torsdags. Min (jävla) kära dator fick för sig att gå sönder då förstår ni. Jaa den ville liksom inte längre samarbeta. Inte heller hjälpte det att ta till våld.
Skoja bara, jag visste att den inom kort skulle gå sönder med tanke på att den inte va direkt ny. Ohh well, istället för att sura ihop totalt blev det raka vägen till PC city för att köpa en ny. Jag är ju som alla kanske vet totalt nollställd i datorernas värld men som tur va fick jag hjälp av ett antal karlar på PC, tackarr! Blev en bärbar svart sak som fungerar desto bättre än den gamla. Man fick desvärre ingen karl på köpet, faaa aaan! haha :P
Så nu kan jag bjuda er på mitt blogg-svammel igen och jaa, jag ska bli bättre på att uppdatera! :)
puss
On my own
Jag har börjat få en väldigt sund inställning till det här med kärlekslivet. Jakten på den perfekta mannen pågår dock ständigt, skillnaden är väl den att jag numera inte hetsar mig själv till att hitta honom så fort som möjligt. Förut tog jag ofta chansen när jag fick den till att utforska varenda karl som råkade dyka upp. Jag tänkte sällan efter innan utan körde på i hopp om att hitta nån slags kärlek i alla män jag träffade på. Visst har jag oxå vetat i bakhuvudet att vissa bara skulle finnas i mitt liv över en natt, men patetiskt nog har man ibland haft ett slags hopp även om dom.
Det är just på den punkten jag blivit mer mogen och hör och häpnad, jag har verkligen börjat tänka efter innan jag handlar. Förslag från överkåta och nästan desperata män ramlar ju självklart in då och då. Den hände senast för inte allt för många helger sen, jaa jag skrev ju till och med om det. Den jobbiga karln som inte ville ge med sig. Om vi nu ska bortse från att han va tjatig och jobbig vill jag minnas att jag vid det tillfället ställde mig själv en massa frågor i huvudet under tiden som han malde på. Det va frågor jag hade ställt även om han inte hade varit sådär jobbig. Jag frågade mig själv om jag verkligen ville detta? Om jag ville vakna upp med just honom imorrn? Om han verkligen skulle spela nån viktig roll i mitt liv efter en natt med sex på fyllan? Var det värt att gå hem med nån jag bara "känt" i ungefär tio minuter sammanlagt?
Många frågor hann jag ställa men samma svar återkom. Svaret på alla frågor blev ett bestämt NEJ.
Jag fungerade inte riktigt så förr. Då spelade det ingen roll att män tjatade och va jobbiga, dom fick mig på kroken ändå. Just för att det inte riktigt fanns i mitt huvud att man faktiskt kunde säga nej. Det va ju aldrig så att jag gick hem med en karl mot min vilja men det hände upprepade gånger att jag fick ångest dagen efter och tänkte att, fan jag skulle kanske inte gjort detta med honom!? Eller, varför gjorde jag såhär!? Det va iofs ingen ångest som höll i sig länge, den rann oftast av mig rätt snabbt och så va jag där igen nån eller några helger efter. Samma visa.
Just nu har jag inte direkt nån man i mitt liv och det är helt okej. Jag är helt lugn, ingen stress och hets efter att hitta nån och inte heller nån panik över att jag faktiskt sitter här on my own. Hade det varit förr hade jag i princip klättrat på väggarna. Nu tänker jag mest såhär, att det kommer dyka upp män i mitt liv. Antagligen flera stycken innan jag hittar mannen i mitt liv. Men jag tänker inte grubbla över NÄR dessa män tänker dyka upp. Dom får helt enkelt dyka upp när jag minst anar det. Fram till dess kommer jag säkert få stå ut med dom där överkåta, jobbiga och tjatiga karlarna som kommer hänga över mig fem-i-tre och hoppas på att jag släpper till. Det kan dom ju gärna få inbilla sig! Men dom kommer inte lyckas. Det ska inte vara lätt att få mig.
Nej, för jag vet att jag är både snygg, smart och förjävla charmig. Med andra ord ett riktigt kap om jag får lov att bli lite ego. Ett kap som både kräver och förtjänar en riktig jävla man.
Han finns där ute nånstans..I just know it!
puss
Games people play
Det här med kärlek, sex, relationer, flörtande osv innehåller inte helt oväntat en miljon olika slags knep, metoder och framförallt spel. Finns självklart många smarta sätt att spela på men för det mesta är det fula, osmidiga och icke genomtänkta spel det handlar om. Personligen klarar jag mig utan en massa spel. Ska man däremot mot alla odds ge sig in i spelet gäller det att spela med rätt kort och sköta det snyggt.
Ett av dom mindre smarta spelen när det gäller att få kontakt med den man vill ha är nåt som jag tror att mest män ägnar sig åt. Anledningen till att jag tror det är naturligtvis för att verken jag eller mina vänner brukar använda oss av den metoden. Nämligen att genom sina vänner få kontakt med the one you want. Detta har kommit på tal en hel del på senare tid eftersom några av mina kompisar nyligen råkat ut för det. Jag har oxå råkat ut för det, men det va ganska länge sen. Det har ändå hänt oss alla ett par gånger, minst! Verkar vara många män som tror stenhårt på att detta spel fungerar.
Frågan är vad som rör sig i huvudet på dessa män när dom tar till den så kallade "kompismetoden". Det va möjligtvis okej att via en kompis fråga chans på den man va kär i när man gick i typ lågstadiet, nu blir det bara pinsamt. Vad tror dom egentligen!? Att dom ska nå en på ett lättare och snabbare sätt genom att fjäska in sig hos ens vänner? Nae det funkar inte riktigt så. Inte enligt mig. Jag menar, jag faller mer för en karl som går direkt fram till mig och börjar prata istället för en som sitter och trängs mellan mina vänner och marknadsför sig själv och hoppas innerligt på att dom ska vidarebefodra hans "reklam" på bästa sätt. Grejen är ju bara att det oftast slutar med att vi skrattar åt dessa killar och ställer oss frågan varför dom måste gå den krångliga vägen via ens kompisar när dom lika gärna kan kasta sig rakt på det hela på egen hand!?
Jisses, det är dessutom så uppenbart vad dom sysslar med ibland. Man ser ju rakt igenom sånt där. Utan tvekan. Den nyheten verkar dock inte nått fram till det manliga släktet. Seriöst dom borde som sagt skippa det här med att gå en massa omvägar! Visst är det viktigt att komma överens med sin partners vänner men det är ju inte dom man ska lära känna först av allt!?
Nej inte direkt.
puss
A real turn off
Blev en liten spontan utgång igår. Jag och Bella hängde på Harrys och minglade runt. Skapligt nyktert men riktigt trevligt måste jag säga.
Okej nu till the thing. Mot slutet av kvällen hängde vi på dansgolvet en stund och helt plötsligt kommer det fram en kille, han går raka vägen fram till mig och sätter igång världens förhör. Namn, ålder, adress, humör..osv. Dessutom svarade han på sina egna frågor, fast jag inte frågade tillbaka. Aja, jag kände att det blev lite smått påfluget så när han frågade om i skulle sätta oss ner och prata om livet (?) försökte jag lite snyggt avstyra det hela. Men karln låg på som en ångvält och ville absolut att vi skulle ses utanför senare. Bla, bla, bla, efter mycket om och men gick han fast det va efter två försök till att kyssa mig. Han lyckades dock inte pricka in nåt hångel då jag upprepade gånger vände kinden till. Så visst, han fick äran att ge mig två pussar på kinden men mer än så lyckades han inte med. Ohh well, han gick och vi dansade vidare.
När vi sen ska gå ut träffar vi två killar från Stockholm som börjar fråga om vart Linköping gömmer sina svartklubbar. Där hamnar jag i en diskussion på låg nivå. Försöker förklara för dom att det inte funkar som i stortstaden och dom tror mig knappt när jag påstår att efter 3 har man fyra alternativ, leta efter ett fem-i-tre-ragg, äta kebab, leta upp en efterfest som antagligen inte är rolig eller gå hem och sova. Iaf mitt i våran diskussion dyker den där påflugna karln upp, igen!
Då sätter det igång, det mest avtändande en kille kan få för sig. Nämligen att tjata. Seriöst, det är verkligen en riktig turn off. Han tjatade hur länge som helst om att han ville följa mig till dörren (yeah right), han ville att vi skulle "promenera i månskenet", japp exakt så sa han. Jisses, han gav sig verkligen inte. Tjat, tjat, tjat! Jag tackade gång på gång nej men detta räckte visst inte som svar. Till sist krävde han en bra ursäkt, what!? Sen när måste man förklara VARFÖR man inte vill gå hem och ligga med vilken karl som helst? Fick iaf dra till en ursäkt och den köpte han, nästan iaf. Herregud, tror män på fullaste allvar att dom ska få sig nåt genom att tjata? Skulle dom mot alla odds få det så kan man ju undra hur det känns att få sig nåt man faktiskt tjatat sig till. Nej usch, jag gillar INTE män som tjatar. Det är som sagt riktigt avtändande. Nu hade jag iofs inte tänkt gå hem med honom i vilket fall som helst. Han brände redan sina chanser lite i början när han körde sina 20-frågor. Nej tack till påflugna och tjatiga män.
Det hela slutade iaf med att jag gick därifrån och att ha såg ledsen ut. Stackars honom liksom. Han fick inte som han ville. Bu-fucking-hu!
Det finns män som sköter det snyggt och som vet exakt hur dom ska göra för att vi ska falla men en sak kan jag tala om. Dom är inte många, tyvärr!
puss
"Twenty-something guys"
Bad blogger, I know!
Ska friska upp mitt minne och gå igenom helgen tänkte jag. Fan jag får skylla mig själv som skjuter fram dessa uppdateringar alltså.
Ohh well, blev iaf efter mycket om och men fest hos mig. Skulle blivit i Ljungsbro men det hela förflyttades hit, 15 pers i min inte så stora lägenhet. Jaa det va rätt livat, mycket alkohol och trasiga glas samt djupa diskussioner, fyllebråk, ett jäkla spring och allmän brutal kalasfylla hos dom flesta. Men det va rätt kul ändå.
Sen har vi det här med E oxå, som är så förbannat söt, trevlig och go på alla sätt och vis, MEN vi är inte alls på samma nivå. Jag kom fram till det både i fredags och nu i efterhand. Visst, man ska inte klaga på att han är blyg för det har ju sin charm det med, men jag är verkligen raka motsatsen. I dom flesta fall brukar jag lyckas få blyga killar att släppa lite på blygheten och börja snacka. Men när det gäller E känns det extra svårt. Dessutom befinner vi oss helt olika i livet och även om jag inte såg det som ett problem i början när jag fick upp ögonen för honom har jag funderat på det en hel del nu. Jag kom då fram till att jag behöver en karl som är mer lik mig, både i sättet och i livet. Låter säkert djupt och seriöst men det är så. Hade ett litet snack med en av hans kompisar och han sa att E kanske ännu inte vet hur han ska hantera nån som jag. Med andra ord, nån som är lite äldre än han (E är 20). Med tanke på att han bara dejtat sånna som är yngre än han själv tidigare. Som är allt annat än vad jag är, som typ inte säger emot honom, snackar i onödan och inte ställer ett enda krav. Visst, är han van vid det kan jag förstå att det blir lite annorlunda att träffa nån som är totalt tvärtom. Dessutom sa han att det faktum att han är blyg inte heller gör det så lätt för honom.
Jag pratade ju självklart med E i fredags och så men det blev bara konstigt. Så det va bra att kvällen slutade som den gjorde känner jag i efterhand. Alltså att han åkte hem till sig. Nej jag ska nog hålla mig ifrån det där med "Twenty-something guys" tror jag. Som sagt, han är hur fin som helst men jag lägger ner detta.
Jag behöver en riktig jävla man!
puss
Always on the run
Oops! Nu är jag sådär dålig på att uppdatera igen. Man faller visst in i perioder när man verken orkar eller hinner skriva nåt. På senare tid har det mest handlat om att jag inte tagit mig tid alls. Har jobbat som vanligt och därefter har man haft massa andra planer. Bla, bla, bla..det blir så ibland. Måste iaf först berätta att min farfar fortfarande är på sjukhuset men mår ändå relativt bra. Fast han blir nog som sagt kvar där ett tag. Får se hur länge, huvudsaken är iaf att han mår bra! :)
Hmm nåt annat nytt att uppdatera om!? Njaa, har väl kanske inte skett nåt jättespeciellt direkt. Har shoppat lite nya skor och kläder inför hösten. Har även skaffat mig en skinnjacka, äntligen! Den är hur snygg som helst och tillsammans med mina andra nya fynd i garderoben kan jag lova att jag kommer vara så jävla snygg i höst.
Well, jag ska tyvärr inte bli långvarig här. Måste sova typ nu. Borde jag gjort för lääänge sen. Fan.
Imorrn är det iaf fredag och det står party på schemat. Blir lite fest med E och hans kompisar. Ska bli roligt som fan och mycket intressant..! Jaa för han är ju så himla fin den där karln alltså!
Fortsättning följer..
hihi ;)
puss
